Melinn går all-in när det gäller att matcha.

Jag vaknade upp med ett leende på läpparna. Ni vet det bara log i hela kroppen och där jag nog hade kunnat uttrycka det tjejigaste mmmhh. Vilken känsla! Hur kom det sig? Tappade jag hela världen från mina axlar under natten? Eller var det ett säkert kort att umgås med familjen igår.. Samla energi med att bara vara bland kärlek.

Ja, anledningarna finns säkert. Eller så är det bara one of those smiling days. One smiling day med snöfall, klänning, lurviga tofflor och melody gardot. Jag välkomnar det och omfamnar det. Och peppar mig så för kvällens fest!

Jag firar det med en ananas och ett bad. För ta-mej-tusan vilken vecka det har varit!

Eftersom jag gick upp vid fem-tiden imorse. Så går jag och lägger mig nu…

Och räknar med en lika tidig morgon kära jag, då jag bör hinna läsa en artikel innan jag ska vara på universitetet.

I dag fyller Lisa år. Det firade vi igår. Tycker ni att jag ska fortsätta rimma resten av inlägget också?

Vi käkade middag på Invito. Det var mumsigt som tusan, speciellt förrätten. Nästan alla åt rencarpaccion:  Tunna skivor lättrökt ren med krutrökscrème, havtornsgele, torkade lingon, ruccola-& skottsallad, toppad med extra virgin olivolja & färskmalen svartpeppar.

Gudomlig onsdagslyx!

Trots morgonyoga och frukost så vill jag bara…. Zzzzzz……. sova.

I torsdags morse hade jag en att-göra-lista som var fem mil lång.
Nu är den inte särskilt mycket mindre, snarare tvärtom, men saker och ting gör att man omprioriterar. Och den känns helt plötsligt ganska futtig och oviktig.

Ikväll tänder vi ljus för Niclas på apberget kl 20.00.

Jag snurrar ihop mig! Det är så mycket som hör ihop och mynnar ut från samma grund i våran galna värld. Unga tjejers ohälsa (och unga killars ohälsa som det inte talas om) makes my head boil.

Det blir härliga tider för Sofia som ska granska det jag skrivit.

Idag sitter jag på kontoret. Just nu håller jag mest ställningarna och sysselsätter mig med annat än det jag bör göra, för han kollegan är ute på uppdrag. Det viktigaste jag måste komma ihåg att berätta när han är tillbaka. – Matkillen var i farten igen. Den här gången i microvågsugnshänget där han försökte sniffa till sig vad hans polare hade för mat. Så jag skrattade inombords! Hans polare satt för övrigt med en stor jäkla grön chili i handen och varvade tuggor av den med tuggor av maten.

Vart ska vi stilplacera dessa troll Wiesler?

Det är nattsvart ute! Och det är inte ens kväll..