Dagens söndagsmys

16Nov08

Tänk att det bara behövs vit yta på marken för att det ska bli mysigare. Runt om. Och inne i.

Jag är en sådan som inte brukar jubla när snön faller. Tycker det är så otroligt otäckt när det knarrar under skorna. Men som med allt annat, som vi konstaterade i fredagskväll, mognar man och kommer till nya insikter. Tycker inte att det är så jävla spännande med Sanning eller Konsekvens nuförtin´. Till exempel…  Jag vet inte om det gäller just i den här frågan. Men tycker nu att det är så otroligt trevligt med snön som är här. Ljusare och mjukare på gatan. Mysigare och varmare inne.

Och vad är det med denna julkänsla man får i kroppen? Hur det kan infinna sig något i hela själen som doftar pepparkaka och känns julmust med tända ljus ända ut i fingrarna. Att den även kommer sådär lagomt i November! Och jag vet när man väl står där på julafton, kulmen av alltihop, ja då känns ingen julkänsla what so ever. Hur kan det vara så?  Hur kan man andas en årstid på det sättet? Vad är det som gör jul så speciellt? Och varför är det ingen som bjuder mig på Peter Jöbacks julkonsert?

Filed under: Sanna   |  Leave a Comment